GOTT NYTT ÅR!

Det har på många vis varit ett mycket framgångsrikt år, de flesta kan säkert räkna ut åtminstone ett uppenbart sätt som det gångna året varit mycket framgångsrikt på. Jag vill tacka alla läsare av denna blogg för det gångna året, både de "frälsta" och måhända de ännu "ofrälsta". Jag vill också tacka alla er som vågar tänka självständigt, som vågar se igenom påbjudna "sanningar", de som vågar gå emot den rådande diskursen, de som öppet vågar trotsa den politiska korrektheten, ett stort och varmt tack, ni har alla gjort Sverige till ett lite bättre land att leva i. Sist men inte minst, ett GOTT NYTT ÅR!

Den skrivande och tyckande subjournalistklubben

Sakine Madon har tidigare i en mycket uppmärksammad artikel skrivit om den journalistiska kompisklubben i vårt land. I Stockholms innerstad bor 19 procent av alla journalister och på Södermalm som är det verkliga innestället bodde när Madon skrev sin artikel hela 1259 journalister. Det är självklart att denna geografiska koncentration av journalister får enorma effekter för journalistiken och den gemensamma politiska diskurs dessa journalister representerar. Lika självklart är det att detta är ett allvarligt demokratisk problem. 


Det finns dock en subgrupp till den rena journalistkåren. Det är en grupp som journalistkåren hämtar sina nya medlemmar från, kommunicerar med, byter åsikter med. Denna grupp består av skrivande personer som är politiskt intresserade och initierade. Ibland finns gemensamma nämnare som Expo, ibland finns det nätverk som dessa personer deltar i. Ibland har medlemmar av denna grupp skrivit en bok, i annat fall kanske de frilansar som journalister. I en del fall så är rena politiker en del av dessa nätverk, främst socialdemokratiska och vänsterpartistiska politiker.


Denna journalistiska subgrupp med starka kopplingar till den svenska journalistkåren har alltså starka band med det Socialdemokartiska partiet samt Vänsterpartiet, såväl till den svenska tongivande journalistkåren. 


Hur ser då dessa nätverk ut, vilka består de av? Jag har bara genomfört en lätt slagning på Facebook och twitter, ändå ser man nätverken framträda tydligt. Jag vill också påpeka att vi nog måste ta kompisrelationer på Facebook med en nypa salt, jag är själv ”vän” med människor på Facebook jag knappt känner. Trots detta så ser vi speciella nätverk framträda i relief som påverkar den allmänna politiska debatten i vårt land. 


På Facebook är Lena Sundström (närmare presentation överflödig) kompis med Tove Lifvendahl och Ulf Kristoffersson.  


Tove Lifvendahl är tidigare MUF-ordförande och numera kommunikationschef vid Svenskt Näringsliv. 


Ulf Kristoffersson är den TV4-journalist som gick till hårt angrepp mot Åkesson inför valet. 


Daniel Poohl är kompis med Anna-Lena Lodenius, Hampus Brynolf, Caroline Stenman, (Sakine Madon, Sanna Klinghoffer, Tommy Funebo, Ulla von Essen, Alexander Bard och Leo Lagercrantz. 


Anna-Lena Lodenius är mycket känd som ”expert” på högerextremism och Sverigedemokraterna. Hon är också känd för sin kraftiga omsvägning i sin inställning gentemot SD ungefär vid tiden för när Kaliber gjorde sitt Wallraffande känt i ett uppmärksammat radioprogram. 


Hampus Brynolf går det rykten om som innebär ett tidigare engagemang i vänsterextrema våldsrörelser. Jag kan inte själv bekräfta dessa rykten. Han skall dessutom vara gift med Anne Brynolf (DN), något jag inte heller kan verifiera. 


Caroline Stenman var den journalist som Wallraffade på SDU:s båtresa men upptäcktes. På Flashback har man försökt att lokalisera denna kvinna men inte lyckats, slutsatserna många drog på trådarna i Flashback är att Stenman är att taget namn, alternativt att Stenman har skyddade personuppgifter. 


Sakine Madon är journalist och utan tvekan den vettigaste personen i denna illustra församling. Jag hänvisade t.o.m. till en artikel skriven av henne i början av denna artikel, om ni minns. 


Sanna Klinghoffer jobbade på Kalibers redaktion när de gjorde sitt omfattande Wallraffande känt för omvärlden. Nu jobbar hon på Uppdrag Granskning med Janne Josefsson och Lina Makboul.  


Tommy Funebo, vidare presentation fullständigt överflödig.


Ulla von Essen är lärare och ”forskare” vid Södertörns högskola och har dessutom författat en rapport om Sverigedemokraternas kommunpolitik. Von Essen med sitt vardagliga efternamn, har profilerat sig som en tämligen aggressiv ”antirasist” och rabiat motståndare till SD. Att mångkultur och politisk korrekthet står mycket högt i kurs hos von Essen behöver man inte tveka om. 


Leo Lagercrantz var för mig ett ganska okänt namn. Jag tog med hans namn enbart för att det förekom så oerhört ofta i nätverken. En slagning på Wikipedia säger det mesta, kulturkritiker på Expressen etc. etc. 


Alexander Bard slutligen behöver väl ingen ytterligare presentation. Värt att nämna är ändå att Bard stod för den omtalade ”Elitlistan” där bara speciellt inbjudna fick vara med. Idealet för denna lista (som öppet deklarerades inom gruppen) var närmast nazistisk och oerhört otrevlig. Poohl är alltså vän med en person som i sin E-postlista propagerat för i det närmaste nazistiska ideal där det stolt deklarerades att ” Hat är en fantastisk känsla”. 


Tittar vi sedan på…


Anna-Lena Lodenius relationer på Facebook så finner vi bekanta namn som Ardalan Shekarabi, Birgitta Olsson, Bo Krokvig, Daniel Suhonen, Karin Jämtin, Dilsa Demirbag-Sten, Erika Bjärström, Hampus Brynolf, Katrin Kielos, Kent Härstedt, Leo Lagercrantz, Ursula Berge, Veronica Palm. 


Här vimlar det av kända socialdemokratiska politiker som Ardalan Shekarabi, Bo Krokvig (partistrateg), Karin Jämtin, Katrin Kielos, Kent Härstedt, Ursula Berge och Veronica Palm. Jag vet uppriktigt inte hur tät kontakt Lodenius har med dessa socialdemokratiska potentater, var Lodenius har sina sympatier kan dock inte vara svårt att räkna ut. 


Mer förvånande är att Lodenius har den kända TV-journalisten Ulrika Bjärström på sin kontaktlista. Även Dilsa-Demirbag finns med, som en något mer nyanserad politisk debattör. 


Går vi sedan ner i ytterligare ett led och gör som Expo är så pigga på att göra, alltså att titta på vänners vänner, så ser vi att…


Hampus Brynolf på sin vänlista har namn som Rosana Dinamarca,  Richard Slätt, Sanna Rayman, Ulf Bjereld och Veronica Palm.


Veronica Palm är t.o.m. en av aspiranterna på partiledarposten för socialdemokraterna. Har hon förbindelser med en person, som i alla fall misstänks för att ha medverkat i våldsamma AFA-aktioner så måste detta vara besvärande. Nu kan jag som sagt inte garantera dessa uppgifter (jag påtalar detta igen för säkerhets skull). 


Rosana Dinamarca är en känd V-politiker, hon är dessutom inte känd för att tillhöra högerflygeln i V, om vi uttrycker oss milt. 


Rickard Slätt är en trevlig och social kille med starka åsikter, dessutom en fanatisk Hammarby-fan. Tyvärr har han också tillhört Expos styrelse.   


Ulf Bjereld är med i Sveriges kristna socialdemokraters förbund. I sin ungdom kan dessutom Bjereld stoltsera med ett medlemskap i KPML®, inte så många förunnat. Bjereld är gift med Marie Demker. Har vi hela bilden klar för oss nu?


Twitter


Lena Sundström twittrar ivrigt med Ulf Christoffersson, Ulf Bjereld, Helle Klein och Isobel Hadley-Kamptz. Nya namn är Helle Klein som tillhör socialdemokratins vänsterflygel och Isobel Hadley-Kamptz, som på valnatten twittrade att hon ville döda någon (när det stod klart att SD kommit in i riksdagen). Naturligtvis är Hadley-Kamptz en given medlem i detta sällskap. 


Tittar vi lite på…
Isobel:s twitter så är adressaterna namn som Anna Ardin, Daniel Swedin, Ali Esbati, Richard Slätt, Katrin Kielos samt Paulina Neuding.


Anna Ardin tillhör den socialdemokratiska broderskapsrörelsen och har dessutom profilerat sig som feminist. Hennes politiska tillhörighet råder det alltså inte någon tvekan om. 


Daniel Swedin presenterar sig själv så här på Newsmill ” Han är verksam som frilansjournalist, men jobbar för närvarande som biträdande forskare på SOM-institutet i Göteborg”. Ännu en frilandsjournalist alltså. Att en person med denna kamratkrets är forskare på SOM- institutet väcker en del frågor dock. Det är ju samma institut som regelbundet mäter svenska folkets inställning till immigrationen bl.a. Hur kan Swedin vara ”oberoende” i detta arbete? 


Ali Esbati är bloggkompis med den berömde Jinge och han är väldigt mycket till vänster, för att uttrycka oss diplomatiskt. Esbati anklagades för några år sedan för att ha infört en ny smart metod på sin blogg för att bekämpa meningsmotståndare. Esbati släppte igenom kommentarer av meningsmotståndare som var plumpa, ogenomtänkta och kanske inte helt enligt verkligheten, och som dessutom var av språklig tvivelaktig karaktär. När meningsmotståndare som däremot var intelligenta, välbalanserade och hövligt formulerade ville posta sina kommentarer, filtrerade han dessa. En helt ny metod för att misskreditera sina meningsmotståndare alltså. 


Katrin Kielos känner vi till efter otaliga framträdande i TV-rutan. Jag skulle väl ändå säga att hon tillhör mitten av socialdemokratin, ungefär. Vad många inte känner till är att Kielos hade en välbesökt blogg för ett antal år sedan, och att hon där höll sig med torpeder som på grövsta möjliga sätt misskrediterade dem som skrev allför obehagliga sanningar i kommentarerna. Jag gick själv med stort nöje in och skulle agera ”torped mot torpederna” men vi han precis att lägga upp strategi, taktik, nicks o.s.v. innan Kielos lade ner sin blogg, synd.


Paulina Neuding är ett intressant namn som dök upp på Isobels twitterlista. Neuding passar väl inte in riktigt i den övriga församlingen och har väl mest gjort sig känd som liberal. Dessutom har hon på ett ganska klart sätt markerat mot extrem islamism, något som säkert är främmande för de flesta andra i denna artikel. Neuding har dock också markerat tillräckligt starkt mot SD för att ändå välkomnas i ”gänget” tydligen. 


Jag vill påpeka att ofta är det inget märkvärdigt som sägs på Facebook eller i twittret, det är mest vardagliga saker. Det är dock inte det saken gäller utan precis som Madon konstaterade med de etablerade journalisterna, det nästan incestuösa banden och kontakterna inom en grupp som direkt (etablerade journalisterna) eller indirekt (de ännu ej etablerade journalisterna) påverkar det politiska samtalet i vårt land och som från min utgångspunkt, upprätthåller den politiska korrektheten i vårt land. 


När vi systemkritiska personer möter meningsmotståndare, så kommer de nästan allesammans från samma läger, från samma klubb. De är inte så många, men de är vana att skriva, debattera och de har allesammans kontakter med den etablerade median i vårt land. De har inte bara direktkontakter med samma journalister som svenska folket läser artiklar av dagligen, de har dessutom omfattande partipolitiska kontakter, ofta då till det Socialdemokratiska partiet. 


Vi har föreningen (stiftelsen) Expo som skall granska extremhögern (fast de verkar ha fixerat sig vid SD, som inte tillhör extremhögern) vi skulle behöva ett Expo för att granska de rakt motsatta politiska krafterna i vårt land. Jag tror dock att den politiska viljan är tämligen ljummen för ett sådant projekt bland etablissemanget.

Ökade kostnader för personskydd

Kostnaderna för politikers personskydd har skjutit i höjden enligt TT och SvD. Kostnaden ligger just nu på en kvarts miljard kronor om året enligt dessa källor. Så här står det i SvD.

SD:s intåg i riksdagen kan göra det ännu dyrare. Vid Säpos personskyddsenhet arbetade 80-90 personer 2003, nu är siffran 220.

SD:s intåg i riksdagen kommer med all sannolikhet att göra denna nota ännu dyrare. Statsminister Fredrik Reinfeldt har själv sett till att hotbilden ökat genom sin deklaration innan valet, att tillhör man fel parti så får man skylla sig själv om man blir utsatt för politiskt våld. Reinfeldts uttalande var inget annat än en tidig julklapp till presumtiva galningar med förvirrade idéer i huvudet.  


Sjuklöverns och medias stigmatiseringskampanj innan valet har heller inte förbättrat situationen. När rent hat mot ett annat demokratiskt parti läggs i dagen från etablerade partier och media (som i någon mån skall ses som föredömen), så inverkar det sannolikt på hela det mentala klimatet i vårt samhälle. Allt har ju som bekant en prislapp och notan från SÄPO är säkert den billigaste posten på notan från valrörelsen. Betydligt värre är de mer implicita effekter olika hatkampanjer har på vårt samhälle sett på lite längre sikt.

Länk SvD

Länk DN

Var är media nu?

Vi minns TV-bilderna, undersköterskan Peter Magnusson hyllas som hela Sveriges vardagshjälte för sitt mod att avslöja rasism på Södertälje sjukhus (LÄNK). Enligt Magnusson skall t.o.m. patientsäkerheten ha hotats då personalen på IVA gett sämre vård till patienter med utländsk härkomst. Det talades i ett debattprogram om att det hållits rena Ku klux Klanmöten på den avdelning där Magnusson arbetade. 


Ett exempel på hur röstfiskande politiker hängde på drevet mot Södertälje sjukhus är Folkpartiets Mikael Trolin, han sade så här i DN. LÄNK.

– Det handlar om kulturkrockar och konflikter mellan invandrargrupper och delar av personalen liksom kanske också språkförbistring.

– Det som patienter uppenbart har mötts av på Södertälje sjukhus bryter mot landstingets grundläggande principer om likvärdig vård.

Säkert fick Trolin några lättköpta politiska poäng när han gick med i det allmänna drevet. Nu läser vi i Journalisten.se (LÄNK) att det inte förekommit någon bristande patientsäkerhet p.g.a. någon dold rasism, inte heller har det hållits några Ku Klux Klanmöten på sjukhuset, det var nämligen lösa uppgifter som härrörde från ett helt annat sjukhus tio år tillbaka i tiden. Vi som är lite äldre med en del livserfarenhet känner igen detta scenario som ren och skär ryktesspridning, att jämställa med byskvaller. 


I Journalisten står det så här.

Nyheten växte ytterligare när underskötaren spelade in ett möte med klinikens chefsjuksköterska, ansvarige läkare och verksamhetschef, där chefsjuksköterskan ifrågasätter varför underskötaren gick till ”en sådan journalist som Janne Josefsson och sticker kniven i ryggen på mig när det finns så många andra möjligheter att ta upp det här problemet”.

För den kommentaren anmäldes hon till Justitiekanslern, som kritiserade henne för det och andra uttalanden gjorda vid ett senare möte. Även den ansvarige läkaren och verksamhetschefen anmäldes, men JK friar dem och berömmer istället deras sätt att hantera situationen. Trots det tvingas verksamhetschefen att avgå.

Plötsligt blir svart till vitt och vitt till svart. Det är undersköterskan som överdrivit och svartmålat situationen, och därmed pekat ut arbetskamraterna som rasister. Nu undrar vän av ordning om inte vår sanningstörstande media skall slå upp detta lika stort som när skandalen på IVA i Södertälje var ett faktum? Det är öronbedövande tyst från vår annars så skandalpigga tidningsbransch. I Sjukhusläkaren.se (LÄNK) står det så här.

SVT Debatt lett av Janne Josefsson hävdades att det rådde en rasistisk kultur på IVA där invandrare kränktes. Det talades om Ku Klux Klan-liknande möten. Patienter med annan etnisk tillhörighet än den svenska påstods bli diskriminerade och få sämre vård.

I ett fall skulle till och med en romsk patients liv ha äventyrats på grund av att en sköterska med rasistisk inställning vägrat slemsuga patienten.

I dag, två år senare, är bilden annorlunda.

Interna utredningar, en händelseanalys av fallet med den romske mannen och en extern utredning av vad som skett på kliniken slår fast att invandrares säkerhet inte äventyrats av ojämlik sjukvård på kliniken.

Socialstyrelsen ansåg inte heller efter att ha hämtat in uppgifter om vad som skett att patientsäkerheten hotats på ett sådant sätt att man behövde vidta några ytterligare åtgärder.

En höna blev till en fjäder, och knappt det. Säkert har det uttalats en del olämpliga ord på den avdelning där Magnusson arbetade, vilken arbetsplats har inte personer som någon gång låter tungan slinta? Södertälje är en hårt prövad stad där mångkulturen inte riktigt blivit det våra politiker utlovat. Att människor låter sin frustration någon gång ta sig olämpliga former är inte unikt. Det vanliga är att man som arbetskamrat säger ifrån om frustrationen tar sig alltför olämpliga uttryck, det brukar hjälpa 99 gånger av 100. Nu vet vi inte ens om Magnusson konfronterade sina arbetskamrater för deras ibland olämpliga språkbruk.


Klart är att media (som vanligt) brustit allvarligt i sin granskning och allvarligt slarvat med fakta i målet. En hel avdelning (som dessutom betraktas som något av en elitavdelning på landets sjukhus, IVA) har utmålats som rasistisk på mycket svaga och rent av felaktiga grunder. När skall Uppdrag Granskning, DN SvD och all annan media ta sitt ansvar för det?


Länk Han prisas för sitt mod


Länk DN Trolin

Länk Journalisten.se 

Länk Sjukhusläkaren.se

Westerberg är hotet

På SVT-Debatt har nu också mannen som rev upp luciabeslutet Bengt Westerberg publicerat sig. Ämnet för artikeln är hur SD kunde ta sig in i riksdagen. Redan i rubriken påstår Westerberg att SD tog sig in i riksdagen med ”historiens äldsta knep”. I ingressen blir det dock mycket värre, där påstår Westerberg att alla undersökningar visar att ”svenskarnas värderingar inte överensstämmer med Sverigedemokraternas”. Vilka undersökningar visar detta? Jag har aldrig läst någon sådan undersökning, dessutom så är min erfarenhet att verklighetens folk ligger åsiktsmässigt nära Sverigedemokraterna. Egentligen är det konstigt att SD inte fick ännu högre siffror vid det senaste valet. Uttalandet av Westerberg visar på bristande verklighetsförankring. Vidare skriver Westerberg så här i sin artikel.

Personer som är flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention, dvs som är individuellt förföljda i sina hemländer, ska enligt SD kunna få tillfälliga, men aldrig permanenta, uppehållstillstånd. 

Detta är en klockren lögn. Flyktingar skall visst kunna på permanenta uppehållstillstånd. Däremot skall möjligheten att utnyttja tillfälliga uppehållstillstånd utökas avsevärt, det är en möjlighet som knappt utnyttjas alls i dag. Vidare i artikeln så står det så här.

Motivet för den föreslagna politiken sägs vara att skydda svensk kultur, som anses hotad av vad man kallar massinvandringen 

Är Westerberg riktigt klok? Skulle det vara den främsta orsaken att stävja den nuvarande massinvandringen, att skydda svensk kultur? Vem har sagt eller skrivit det? Det finns ungefär hundra andra orsaker som Westerberg bara ignorerar så där utan vidare. Inte långt därefter skriver Westerberg så här. 

Åtskilliga journalister har vid det här laget pressat företrädare för SD på vad de menar med svenskhet och på vilket sätt den skulle vara hotad, men utan att få några konkreta svar 

Åtskilliga journalister har fått svar, såsom ”den som känner sig som svensk samt om denne person uppfattas som svensk av omgivningen så är han sannolikt svensk”. Alla svar har gått Westerberg förbi eller så bryr han sig inte om svaren, han avfärdar allt som inte passar hans egen mall för verkligheten. 


Det alternativ Westerberg pekar på är helt enkelt att det inte finns några svenskar, finns det inga svenskar finns det ju inga finnar, portugiser och sydafrikaner. Alltså all nationell tillhörighet skall bort enligt Westerberg, det är nog en åsikt han enligt alla undersökningar är mycket ensam om. Det återstår faktiskt inte så många fler möjligheter om man utgår från Westerbergs artikel. Hade han en egen perfekt definition på vem som är svensk hade han väl bara skrivit ned den. 


Westerberg kommer med massvis med helt absurda teorier i sin artikel. Vi nämner ett exempel. Westerberg påstår att SD skulle använda otydlighet som politiskt vapen, så att så många som möjligt skall kunna identifiera sig med SD:s politik. Det är väl snarare andra partier som använder denna otydlighetstaktik för att locka väljare, SD är ju det tydligaste av riksdagens partier. Däremot är taktiken säkert något Westerberg har lärt sig inom sitt eget parti, det är osannolikt att han kommit på detta själv. Vidare undslipper sig Westerberg denna rad i sin artikel.

Med World Values Survey som måttstock framstår t ex SD i många avseenden som väldigt osvenskt

Så det finns I alla fall en svenskhet Westerberg? Kan du inte vara snäll och definiera den för oss arma människor? När det gäller frågan om islam skriver Westerberg så här.

Under valrörelsen gjorde SD ett utspel som gick ut på att våldtäkterna har ökat i Sverige och att det är de muslimska invandrarna som ligger bakom. Professor Jerzy Sarnecki har visat hur SD trixat med siffror när det gäller våldtäkterna (SvD 26/8-10). Till det kan läggas uppgifter från rapporten ”Slagen dam”, som publicerades för tio år sedan. Av den framgår att i de fall kvinnor hade utsatts för våld, våldtäkt eller hot om våld i nära relationer var förövarna i 80 procent av fallen svenska män och i 90 procent män från Norden.

Jag minns faktiskt inte att Åkesson sade att det var just muslimska invandrare som stod för en överrepresentation i statistiken. Varför inte bara hålla sig till de siffror BRÅ uppger i sin rapport. Överrepresentationen för att misstänkas för sexualbrott är 5,7 för den som är född utrikes, är en av föräldrarna från annat land så är överrepresentationen 2,8 är båda föräldrarna från annat land så är överrepresentationen 3,3, där 1 alltså är varken över eller underrepresentation [BRÅ Rapport 2005:17, sid 66]. Jag hoppas inte Sarnecki anklagar BRÅ för att fiffla med siffrorna också. Westerberg själv kanske tycker att dessa siffror är bagateller, i sådana fall kommer alla undersökningar visa att han är mycket ensam om denna ståndpunkt. 


Westerberg nämner också rapporten "Slagen dam", en rapport som fått oerhörd hård kritik och som nästan ingen tar på allvar. Jag själv brast ut i gapskratt när jag läste denna rapport, som är så vetenskapligt undermålig så man undrar om hela rapporten är ett skämt.


I övrigt påstår Westerberg att SD står för en massa saker som SD aldrig stått för eller på något sätt uttalat. I själva verket gör Westerberg om SD till ett helt annat parti än vad det är, ett parti som det är lite lättare att kritisera.  Vi tar ett sista exempel på Westerbergs debattkonst, så här skriver han ganska långt ned i sin mastiga artikel.

SD säger sig visserligen i princip vara för mänskliga rättigheter, men när vissa kulturyttringar hamnar i konflikt med dessa rättigheter är det för SD inte självklart att de mänskliga rättigheterna har företräde.

SD säger med samma eftertryck (om inte ännu större) som de övriga partierna att vi skall värna de mänskliga rättigheterna, också i praktiken. En sådan mänsklig rättighet är att inte behöva tycka som herr Westerberg. Sedan tar Westerberg upp konflikten med kulturyttringar och mänskliga rättigheter. Det är förmodligen en konflikt som alla partier brottas med. Alla mänskliga rättigheter kan kanske inte alltid utövas fullt ut. Det har de inte kunnat göra någonstans någon gång under människors historia. Det är alltid en fråga om en balansgång mellan olika intressen och människor. Om en människa utövar sina mänskliga rättigheter på ett sätt som kränker andra människor mänskliga rättigheter, hur gör man då t.ex.? Sedan är ju den stora frågan också vad som är mänskliga rättigheter. 


Westerberg är kanske den otrevligaste och lömskaste politiker vi haft i vårt land, faktiskt värre än Sahlin. Vi ser hur han även i denna artikel ljuger om fakta, använder sig av ”halmgubbar” (tillskriver motståndare egenskaper eller åsikter de inte har) samt använder sig av komplicerade frågeställningar som alla partier har problem med, och förenklar dem samtidigt som han sätter SD i en märklig dager i förhållande till detta problem. 


Westerberg är den politiker som bär ansvaret för att upphäva det s.k. luciabeslutet. Westerberg är sannolikt den enskilda politiker som ställt till med störst skada för vårt land. Han vill trots detta fortsätta på sin tidigare destruktiva linje, som vi ser exempel på i denna artikel. 

Länk SVT Debatt

Vi exponerar Expo (och vissa andra)

Jag surfade av en händelse in på Expos hemsida bara för att se vad de anser om Ultima Thules texter. Jodå, det är vit maktmusik, trots att även Expo upptäckt och erkänner att texterna är Taubes och Esaias Tegnérs. Hur de logisk får ihop det är lite svårt att förstå, man måste nog vara en väldigt hängiven ”antirasist” för att riktigt förstå sambanden här, ungefär som att medlemmar i Livets Ord förstår direktkopplingarna till gud under deras ”gudstjänster”, trots att utomstående inte riktigt hänger med i svängarna. Det är dock allvarligt att Expos ”utbildare” får resa runt i landets skolor och framföra dessa lögner på ett systematiskt sätt. Men sanningen får väl stå tillbaka en smula, då målet är gott, nämligen att förhindra att dagens ungdom i morgon röstar ”fel”.


Länk Expo vit-maktmusik

Länk text Esaias Tegnér (en skägglös dundergud)


En annan intressant företeelse är att en samling kända politiker och andra makthavare i en flashfilm får uttala sig för Expo. Det är personer som Tomas Ledin, den skräckinjagande Viggo Cavling, Birgitta Ohlsson (självklart) samt Babben Larsson som säger så här i sin annons om varför hon stöder Expo.

För att det är bra att det finns många röster i pressen. Expo tar upp saker som andra har lite kunskap om

Det här väl ändå den mest sansade av alla annonserna i reklamen. Nu finns det inte så många olika röster i vissa politiska frågor, snarare vevar varje tidningen samma vals, men ändå. Att Expo tar upp saker som andra har lite kunskaper är dock ett understatement, andra har absolut ingen aning om del av de saker Expo tar upp. Inte ens när Expo avslöjar enskilda personer vet personerna själva om det Expo skriver om, DET är att ha koll. 


Carl Olof Nyman, styrelseordförande Saltkråkan AB skriver så här i sin annons för Expo.

Saltkråkan AB stödjer Stiftelsen EXPO och dess arbete för alla människors lika värde oavsett nationalitet, hudfärg, ålder, sexuell läggning och religion. Det vill vi värna och det ville även Astrid Lindgren

Ja, farbror Melker stödjer säkert också Expo, på sitt något koloristiska vis. Jag har pratat med förskollärare, som absolut INTE varit politiskt korrekta, men som ändå avbrutit höglösning av Lindgren då det funnits svarta barn i barngruppen och beskrivningarna av ”negerkungen” blivit lite väl rudimentära. Att så självklart uttala sig om en avliden persons åsikter är osmakligt, speciellt då det inte finns några solklara citat att hänvisa till. Jag har ingen aning om Lindgrens åsikter i många frågor, men det osmakliga och direkt omoraliska i att på detta sätt exploatera en avliden person för sina egna politiska syften rådet det ingen som helst tvekan om.  


Jan Andersson, fd Europaparlamentariker, (S) skriver så här i sin lilla gratisannons.

Jag stödjer Expo för det viktiga arbete som Expo gör för att synliggöra och öka kunskapen om de främlingsfientliga krafterna. Jag gör det för att öka mina kunskaper och för att använda dessa i mitt politiska arbete. Jag tycker att vi politiker tydligare måste markera mot Sverigedemokraterna främst genom att föra en dialog med de väljare som Sverige demokraterna söker stöd hos

Jan Andersson använder alltså expo i sitt politiska arbete, så nu vet vi det vi redan visste. Vi vet ju dessutom hur objektiva Expo är och hur många faktafel de kommer med. Allt detta använder alltså socialdemokraterna i sitt politiska arbete. Inte undra på att det går ”sådär” för socialdemokraterna just nu. 


Om nu socialdemokrater vill föra en dialog med de väljare som stödjer SD kan de väl prata med dem och lyssna på dem, eller vad menar Andersson med ”dialog”? Om nu inte socialdemokraterna vill lyssna på höga företrädare för SD kanske det är bra att de får höra samma sak av deras väljare, det kanske blir mindre prestige på detta sätt. Utmärkt förslag Andersson! Det skall tilläggas att hade de socialdemokrater som sitter på höga poster och i riksdagen lyssnat på sin egen rörelse så hade förmodligen SD aldrig ens bildats, fundera på det du Larsson. Jag tvekar dock denna gång att uttala den klassiska devisen ”bättre sent än aldrig” det är nämligen väldigt mycket ”sent” här. 


Slutligen tar vi med spetsfundigheterna av artisten Tomas Ledin då (det finns dock mer att läsa av flera kändisar i reklamen) Så här låter han sina ord falla på Expos sida.

Att leva i ett demokratiskt samhälle är ingen självklarhet. Det kräver sin insats varje dag i veckan. Med sitt angelägna och riskfulla arbete kämpar Expos medarbetare oförtrutet för ett öppet och jämlikt Sverige. Ni har min beundran och mitt fulla stöd

Att demokratin inte skall tagas för självklar vet varje sverigedemokrat. De har nämligen blivit motarbetade med både demokratiska och odemokratiska metoder. Ligistgäng har utövat politiskt våld mot sverigedemokrater, utan att övriga samhället har market överdrivet mycket, SD har inte fått hyra lokaler, SD-medlemmar har tidigare blivit av med sina jobb och i praktiken blivit belagda med yrkesförbud. Det mesta av allt detta är historia nu, men är det några som vet att demokratin måste erövras varje dag så är det sverigedemokrater, bra sagt Ledin. 


Dock har nog Ledin missuppfattat vem det är som tar risker i vårt samhälle, eller så har han blandat ihop allting. Alla vet ju att det fram till valet åtminstone, var medlemmar ur ett politiskt inkorrekt parti som tog risker. Stieg Larsson dog inte av något yttre våld, utan av vällevnad. Hissen på Expo var trasig och Larssons hjärta orkade inte riktigt med trapporna. Fast det är klart, man kan inte begära för mycket av rena fakta från en schlagerartist som i.o.f.s. är flink med gitarren och säkert utövar en viss dragningskraft på tonårsflickor, trots uppnådd mogen ålder. 


Ja, det här får väl ses som min lilla julkrönika. Jag borde ha slagit in julklappar, men av någon outgrundlig anledning så hamnar jag oftast bakom tangentbordet. Ledin har sin gitarr och jag har mitt tangentbord, Tror det blir bäst om vi följer devisen ”skomakare bliv vid din läst”, detta som en liten passning till Ledin.


Har följt en del Expofolk via detta nymodiga twitter, jag kan meddela att SJ nu står lägre i kurs hos Expo än vad SD gör. Med det så önskar jag alla återigen en god och avkopplande jul.

Länk Expo utbildning (stöd Expo)

Gott Midvinterblot!!

Ja, gott midvinterblot, eller jul som man också säger. Ordet jul är omtvistat, vissa forskare säger att det kommer sig av året som ett hjul, andra forskare motsäger detta, men kommer inte med en egen förklaring, så vi får väl hålla oss till "årshjulet". Julblotet var den största av våra högtider, och är väl det fortfarande. Det var högtiden då man offrade för en kommande god skörd och högtidlighöll även Jolner och vissa andra gudar. Någon efterlyste "Annika from Sweden", tyvärr har någon märklig människa anmält denna film för Yoy tube, så man måste vara inloggad för att se denna harmlösa men fina film. Jag lägger dock ut den i alla fall, samt en bild av tavlan "Midvinterblot". Som sagt, GOTT MIDVINTERBLOT alla!!!

PS. Lena Sundström twittrar "Ngn som vet om Öresundsbron är öppen som vanligt...". Varför skall hon över den bron? Skall hon hälsa på "världens lyckligaste folk frivilligt?

Allt politiskt våld är destruktivt för vår demokrati

En socialdemokratisk kommunpolitiker har attackerats och blivit knivskuren av en okänd gärningsman. Dådet skedde utanför politikerns bostad och verkar enligt tillgängliga medier kommit utan förvarning. Vi vet ännu inte om detta är ett politiskt motiverat dåd eller om det rör sig om något annat. Är dådet politiskt motiverat så är det extra allvarligt (allvarligt är det självklar ändå). 


Allt politiskt våld undergräver demokratin och respekten för vår åsiktsbildning. Rädslan sprider sig hos människor som antar politiska uppdrag, andra tvekar att ta på sig politiska uppgifter som ter sig otacksamma. Om politiskt motiverat våld får fotfäste i vår demokrati sprider sig ett klimat i samhället där det inte är tillåtet att tycka vad man vill.


Allt politiskt våld måste fördömas exakt likadant och lika resolut. Undantar man ett politiskt parti faller hela trovärdigheten och fördömandet blir i det närmaste värdelöst. Det finns inget skadligare för vår demokrati på lång sikt, än att tveka när det gäller det politiska våldet, mot något enda parti. Där har vår statsminister fallerat å det grövsta. Reinfeldt skall nog tacka sin lyckliga politiska stjärna att inte media och det politiska Sverige förstod vilken oerhörd skada Statsministern gjorde för hela vår demokrati, när han plötsligt undantog ett parti från de heliga demokratiska principerna. 


Är den attack som den socialdemokratiska fullmäktigeledamoten blev måltavla för, politiska motiverad tar vi med all kraft strakt avstånd från detta illdåd. Är det inte politiska motiverat så är det snarast en personlig tragedi. 

Länk DN

En tredje ståndpunkt

De två stora politiska blocken i dagens politiska klimat är Alliansen och de ”Rödgröna”. I en debattartikel så går Ylva Johansson till angrepp mot alliansens arbetsmarknadspolitik och även det faktum att regeringen skall ha bett socialdemokraterna ”dra tillbaka sitt A-kasseförslag”, detta för att de förmodligen inte vet hur SD skall ställa sig till förslaget. I Johanssons artikel står det en del intressanta saker om arbetslösheten i vårt land. Så här skriver Johansson i sin artikel.

Människor möter stängda dörrar. Långtidsarbetslösheten biter sig fast på farligt höga nivåer. I regeringens jobb- och utvecklingsgaranti (JUG) där människor som länge varit arbetslösa hamnar, finns nu över 85000 personer. De allra flesta tvingas till passivitet. Ytterst få deltagare kommer ut i jobb, de flesta hamnar istället i Fas 3. Fas 3 är en återvändsgränd där man hänvisas till att arbeta utan lön, utan utbildningsmöjligheter och utan slut. Istället för att ge människor nya chanser till jobb.

I stället för att ge människor nya chanser till jobb ägnar sig regeringen åt arbetskraftsinvandring. Vad är det för fel på den befolkning som redan finns i landet och som saknar arbete? Varför inte sätta dem i arbete först, innan man ägnar sig åt arbetskraftsinvandring. Det är en gåta som tydligen är utan svar, varför skall människor med A-kassa eller socialbidrag, samtidigt som vi importerar arbetskraft. Nationalekonomiskt måste det vara fullständigt vansinne. Vidare i artikeln står det så här.

Nyligen underkände organisationen Företagarna regeringens arbetsmarknadspolitik: ”Förr hade vi bristyrkesutbildningar, det har vi inte nu.

Förr hade vi bristyrkesutbildning, det har vi inte nu. Nu har vi i stället arbetskraftsinvandring. Så bekvämt, man slipper utbilda människor som har en obsolet utbildning utan hämtar den kvickt utifrån. Samtidigt får ju en massa människor gå arbetslösa och belasta samhället, något som sänker livskvaliteten för många människor. Johansson själv nämner inte den märkliga arbetskraftsinvandringen i detta sammanhang. Det behövs en tredje ståndpunkt i dessa frågor, som kritiserar den nuvarande arbetskraftsinvandringen. Det sista vi klipper in från Johanssons artikel är detta.

Dagens höga ungdomsarbetslöshet är ett slöseri med en hel generations kunskaper och engagemang.

Det håller jag med Johanssons om, men var är svaren till problemen? Johansson avhåller sig naturligtvis från att kritisera arbetskraftsinvandringen och de förändrade, generösare regler regeringen infört. I stället för att kritisera reglerna för arbetskraftsinvandring och framstå som lite mindre ”mångkulturell” så låter vi en generations kunskaper och engagemang åka i sopkorgen. 


Naturligtvis skall vi alltid ha arbetskraftsinvandring på områden där den verkligen behövs och som gynnar vårt land. Naturligtvis beror ungdomsarbetslösheten på fler saker än arbetskraftsinvandringen. Men frågan är varför regeringen införde de generösare reglerna samtidigt som ”en hel ungdomsgenerations kunskaper och engagemang” riskerar att åka i sopkorgen. Frågan är varför inte oppositionen reagerar över denna invandring, om den nu är så mån om vår ungdomsgeneration.

Länk SvD

Länk cachad DN Billström ändrade regler för arbetskraftsinvandring (eftersom sidan är cachad kan den försvinna)

Länk SCB ungdomsarbetslöshet

Ett rent falsarium av SÄPO

SÄPO har släppt sin senaste rapport som beställts från regeringen. Jag har inte läst den i sin helhet men jag har skummat lite i den. Mycket kan sägas vara rena självklarheter i rapporten och annat hade man nog kunnat räkna ut själv. Att ungdomar faller för extrema ideologier lättare än vuxna är inte så svårt att räkna ut, i alla fall inte för oss som själva uppnått mogen ålder. Regeringen har beställt denna rapport, därför följer avgränsningar och direktiv. Rapporten skall enligt direktiven handla om extrem våldsbejakande islamism, men när man på sidan 49 läser detta så undra man om inte regeringen beställt vissa åsikter också.

I de fall där personer har rört sig mellan olika våldsbejakande subkulturer är det tydligt att det våldsbejakande budskapet står i centrum. Det finns ett antal personer som har gått från kriminella gäng, och i några fall även från andra våldsbejakande eller extrema ideologier, till vålds- bejakande islamistisk extremism. Baserat på kända fall tycks den vanli- gaste förflyttningen till våldsbejakande islamistisk extremism ske från vit makt-miljöer.

Att människor rört sig från kriminella gäng såsom Black cobra och liknande, till extrem islamism är inte osannolikt, men att människor rört sig från det SÄPO kallar ”vit makt” till extrem våldsbejakande islamism låter fullständigt otroligt, det kan helt enkelt inte stämma. Det är troligare att människor rör sig från SKP, Sveriges Kommunistiska Parti till moderaterna än det scenario SÄPO här målar upp. Dessutom står det i rapporten att denna förflyttning från vit makt miljö till extrem islamism skulle vara den vanligast förekommande. Detta är ju fullständigt absurt. 

Mina kunskaper om vit makt miljö är väl tämligen begränsade, medlemmarna i dessa grupper mäter väl ett par hundra i hela vårt land. Mig veterligen har jag aldrig träffat någon från denna miljö, men det är ingen hemlighet att dessa grupper står mycket, mycket långt ifrån islam. För det första så är medlemmarna i vit makt miljöerna kristna, ateister eller hedningar, det skulle alltså krävas att de bytte religion för att nämna en liten detalj i sammanhanget. Hur har SÄPO tänkt här? Eller är det starka politiska krafter som vill ha in detta i rapporten?


SÄPO:s nuvarande chef Anders Danielsson har framträtt ett stort antal gånger i TV-rutan sista tiden. Danielsson ger ett ganska habilt och balanserat intryck, det förefaller omöjligt att Danielsson genom ren idioti gör sig skyldig till en sådant här praktmiss. Mystiken tätnar kring den märkliga skrivningen i SÄPO:s rapport.

Länk SÄPO:s rapport

Länk Fria tider

Utbildningschefen på Expo uttalar sig på SVT Debatt

Utbildningschefen på Expo, Alexander Bengtsson skriver på SVT-debatt en artikel i polemik med Ulf Nilsson, som ju skrev en Expressen-artikel i veckan som säkert var oerhört upprörande för alla som jobbar på Expo. Det första Bengtsson attackerar är att Nilsson använt sig av det numera förbjudna ordet ”pursvensk” (det blir t.o.m. rödmarkerat i min mac-word). Jag förmodar att Nilsson med ordet pursvensk menar en person vars släkt i flera generationer bott i vårt land, samt anammat alla seder och bruk vi har här. Vad är det för konstigt med detta Bengtsson? Skall vi hellre ge denna grupp benämningen ”multigenerationsinvandrare” eller något? Vi har ju som Expo påstår alla en gång invandrat till vårt land, de tidigaste efter att istidens isskorpa drog sig tillbaka. Skall vi syna lite mer vad utbildningschefen verkligen skriver och påstår så kan vi börja med detta.

Tidigare i år när en äldre kvinna misshandlades och senare avled i Landskrona kopplade Nilson samman det tragiska överfallet med den högerextrema vanföreställningen om en så kallad ”massinvandring”. Ett begrepp som bara Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna och vit makt-rörelsen använder sig av. Och Ulf Nilson.

Utbildningschefen på Expo påstår att benämningen massinvandring, när det talas om invandringen till vårt land är en vanföreställning och att bara SD, ND och andra högerextrema använder sig av detta begrepp. Sverige tog 2009 emot mer än 100,000 invandrare, är inte det massinvandring? LÄNK. När 20 asylsökande avvisas från vårt land står det med svarta rubriker om ”massavvisning”, Bengtsson har aldrig reagerat mot detta. Per capita ligger vi också skyhögt över våra nordiska grannländers mottagning t.ex. LÄNK.


Vidare i sin artikel skriver Bengtsson så här.

Krönikan kom i en tid precis som nu. Nilson, precis som sina åsiktsfränder inom extremhögern, passade i samband med en tragisk händelse på att kollektivt skuldbelägga och sprida direkta lögner om invandrare i Sverige. En antirasistisk tidning värd namnet publicerar inte en sådan dynga.

Här försöker Bengtsson för det första klumpa ihop Nilsson med någon odefinierad ”extremhöger” är det inte just detta tillvägagångssätt han anklagar Nilsson för? Dessutom haglar invektiven från Bengtsson, ord som ”dynga” och ”brun gyttja” kryddar artikeln. Är det sådan debatteknik utbildningschefen lär ut i våra skolor? Vi noterar att Bengtsson kallar attentatsförsöket för ”tragisk händelse”, det var kanske inte alls meningen att någon bomb skulle sprängas, kanske var det nyårssmällare vår unge vän transporterade till att användas på nyårsafton? Till slut tar vi med detta av vår unge, nästan valpige, utbildningschef.

Vad Nilson inte nämner är det kvinnoförtryck och det hat mot homosexuella som islamitiska grupper saluför även och i större utsträckning basuneras ut av andra krafter i Sverige.

Vilka krafter då? Kristna fundamentalister? Det här är ett påstående som Bengtsson verkligen borde bevisa och lägga fram fakta för. En utbildningschef som på detta sätt kastar ur sig lösa allvarliga anklagelser är egentligen en katastrof. Skulle SD eller andra politiska inkorrekta organisationer kasta ur sig allvarliga anklagelser på detta sätt, som dessutom inte är underbyggda, så skulle det orsaka ett ramaskri från pressen. Nu blir det väl ingen reaktion alls. Det Bengtsson gör sig skyldig till är att anklaga kristna grupper för mycket allvarliga brott, utan att han underbygger sina påståenden. Bengtsson klumpar dessutom ihop alla medlemmar i dessa grupper och skuldbelägger dem gemensamt, fy på dig Bengtsson!


Bengtsson avslutar sin artikel genom att även anklaga Birro för att legitimera främlingsfientliga krafter. Vad har Birro gjort nu då? Ja, han skrev en Newsmill-artikel där han var sorgsen över att sitt gamla kära Göteborg förfallit, är det denna artikel som renderar Birro detta stigma? Allvarligt talat, detta börjar gå för långt, det inte bara liknar klimatet i det gamla Sovjet, det ÄR samma klimat. Säger eller skriver man ett felaktigt ord, som tydligen Birro gjort sig skyldig till, så kommer genast Expo med sin stigma-stämpel. Vakna! Vi kan helt enkelt inte ha det på detta vis. 

Länk SVT

Chatt med Expo

På DN har läsare fått chatta med Expo:s Daniel Poohl angående sprängattentatet på Drottninggatan. Jag hade förväntat mig en smärre hjärnblödning innan jag satte mig för att läsa chatten, som vanligt när det gäller Expo. Men av någon anledning uteblev hjärnblödningen, jag hade inte ens förhöjd puls vid läsningen. Ovanligt balanserat av Poohl får man säga (fast det tar emot). Vågar jag säga det? Nåja, jag hade nästan, alltså nästan, kunnat skriva samma kommentar efter någon fråga själv som Poohl skrev, skrämmande eller hur?

Länk DN chatt

Förmodligen har det effekt

Enligt SvD så går landets moskéer ihop och fördömer det misslyckade bombattentatet på Drottninggatan. Förmodligen är det en överdrift och alla landets moskéer ställer nog inte upp på manifestationen. Det har dock sannolikt en effekt att så många moskéer går ut och kraftigt fördömer alla terrorhandlingar på svensk mark. Det blir mentalt svårare för presumtiva gärningsmän att motivera sig för attentat när hela det muslimska Sverige (!) går ihop om ett ställningstagande. Jag har förövrigt på denna blogg långt tidigare efterlyst just detta. I artikeln säger Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet detta. LÄNK.

Det här är ett attentat mot hela Sverige och mot Sveriges alla muslimer

Nej, det är ren retorik Omar ägnar sig åt. Det var naturligtvis inte Sveriges muslimer attentatet riktade sig emot. Det tror ingen på fullt allvar. En annan fråga är dock hur många muslimer har fått asyl och uppehållstillstånd i vårt land. Jag menar vem flyr de ifrån? Från kristna minoriteter som med våld fördriver den muslimska majoriteten? 


I Irak pågår just nu en allvarlig terror mot den kristna minoriteten som är mycket hårt ansatt. Det pågår en religiös rensning av stora mått där kristna mördas enbart för deras tro, en tro jag själv inte delar vill jag påpeka för säkerhets skull. Vad säger Svenska regeringen om denna terror? Vad säger oppositionen? Om man nu värnar om religionsfriheten och ”allas lika värde” samt alla andra floskler vi fått höra till leda, varför producerar man inte ens några av dessa floskler med tanke på det som just nu sker i Irak. Tystnaden är nästan öronbedövande. Så här ser resultatet ut av ”lyckade” attentat ut mot kristna i Irak.

Lite värre än på Drottninggatan i Sverige.

Stor politisk humor

Folkpartiets Birgitta Ohlsson (EU och demokratiminister) publicerar sig på SvD opinion angående det uppmärksammade sprängattentatet på Drottninggatan i lördags. Man slås av ohöljd häpnad, är inte Ohlsson fullständigt fel person att uttala sig om detta dåd? Kan man överhuvudtaget hitta en mindre trovärdig och mindre lämplig person än extremfeministen Birgitta Ohlsson? Det blir stor komik när man läser hennes inlägg angående extremism, så här står det. 

Jag har nyligen besökt Storbritannien och Nederländerna för att ta del av hur dessa länder arbetar förebyggande mot extremism.

Så trevligt för Ohlsson att hon fått resa lite, men här har vi nog missat något. Ohlsson är själv en extremist, en feministisk extremist. Vi har alltså en verklighetsfrånvänd extremist som på regeringens uppdrag satts att arbeta mot extremism. Konceptet skulle kanske inte varit så tokigt om Ohlsson först gjort upp med sin egen extremism, då skulle hon ju ha kunskaper som vi vanliga människor saknade om detta, men det har hon vad jag vet inte gjort. Vidare i artikeln står det.

De flesta former av våldsbejakande extremism, från vänster till höger, uppvisar liknande processer. Jag ser det som speciellt angeläget att vi erbjuder verksamheter som stödjer unga personer att lämna destruktiva grupper som främjar våld för att nå politiska mål.

Ohlssons extremfeminism är väl inte våldsbejakande på riktigt samma som Tiina Rosenbergs, som gärna deklarerade sin ovilja mot medsystrar som svikit de ”rena feministiska idealen” med en fräsande rak höger vilken skulle vinna välvilja t.o.m. hos Paulo Roberto. Men likväl uppfattas Ohlssons feministiska ställningstagande som väldigt extrema hos vanligt folk som vanligtvis inte tjänar sitt uppehälle i Sveriges riksdag. Inte bara Ohlssons feministiska idéer utan de flesta andra åsikter hon på sitt vanligtvis så aggressiva sätt torgför anses som extremistiska av verklighetens folk. 


Att regeringen låter en figur som Birgitta Ohlsson överhuvudtaget göra uttalande angående bombattentatet visar på bristande omdöme eller ännu värre, att man överhuvudtaget inte tar attentatet på allvar. Eller är det så att regeringen inte vet vad folk i gemen tycker om Ohlsson? I sådana fall är det också mycket allvarligt och tyder på bristande verklighetsförankring. 

Länk SvD

Opinionen det viktigaste

Efter det sorgliga och förkastliga bombattentatet på Drottninggatan i lördags så är hela det mediala Sverige på fötterna och skall rapportera, analysera och spekulera. Det viktigaste verkar dock vara opinionen, och hur den kan komma att påverkas av det inträffade. Den stora faran enligt många etablerade politiker och andra samhällsdebattörer verkar vara att SD kan erhålla fler röster och ökat stöd efter attentatet, som ju lyckligtvis var fullständigt misslyckat. 


I Agenda, söndag så var det stora samtalsämnet SD och det befarade stöd det inträffade kunde tänkas ge till partiet. Det befarade stödet till SD är för dessa debattörer som uppträdde i Agenda viktigare än själva attentatet, än alla de dödsoffer som skulle krävas om inte hela attentatet skulle ha misslyckas. Beatrice Ask, Abd al Haqq Kielan, Jan Eliasson, Karin Pettersson (politisk chefredaktör Aftonbladet) och Peter Wolodarski satt i SVT:s studio och det enda de ville tala om var det befarade ökade stödet för SD. Speciellt Karin Pettersson verkade fullständigt strunta i attentatet och hennes enda rädsla var att SD skulle få vatten på sin kvarn. Wolodarski verkade tycka att ett mindre lämpligt twittrande av en opolitisk sekreterare var i samma klass som själva attentatet. Vad samma Wolodarski tyckte om att Isobel Hadley-Kamptz ville döda någon på valnatten har han försummat att delge allmänheten. 


Självklar finns det substans i det politiska och mediala etablissemangets rädsla för ett ökat stöd till SD efter bomben på Drottninggatan. SD har pekat på de negativa effekterna av både den ohämmade immigrationspolitik Sverige för och mångkulturen. Dessa effekter är dock tämligen manifesta utan bombdåd, i alla fall om man inte bor alltför skyddat. Vi tackar alla våra respektive gudar för att attentatet misslyckades och att inte oskyldiga mammor, pappor och småsyskon skadades eller dödades när de köpte julklappar till sina nära och kära, och nu skriver jag direkt från hjärtat. 


En annan tendens i media är att framställa detta dåd som om det inte alls är unikt för vårt land. Det talas om attentatet mot den Västtyska ambassaden och andra liknande dåd. Låt mig genast slå fast att detta dåd ÄR mycket unikt för Sverige. Vi har aldrig förr haft någon självmordbombare i vårt land, som utfört sitt dåd här. Att målet är fullständigt oskyldiga medborgare är också unikt. Vi kan lägga till flera saker som gör detta dåd unikt men alla förstår instinktivt att en ny era, en ny och sämre tid inletts i vår historia.

Länk SVT Agenda

Reinfeldt om explosionerna i centrala Stockholm

Jag ser att oändligt många bloggare redan skrivit om explosionerna i centrala Stockholm. Det blir svårt att s.a.s. komma med någon ny infallsvinkel om dessa händelser. Det som ändå är lite anmärkningsvärt från politiska håll (i övrigt reagerar alla som förväntat, från vänstern till högern) är väl ändå en del utsagor av vår statsminister. Så här står det i DN (och ungefär samma sak i SvD).

Statsminister Fredrik Reinfeldt var under söndagens presskonferens noga med att poängtera att mycket ännu är oklart; 

vi vet inte exakt vad som hänt.

Bilbomben, mannen som avled på grund av sprängladdningarna som han bar på sig samt brevet till Säpo och nyhetsbyrån TT behöver inte höra ihop, sade Reinfeldt.

Nej, det är säkert en chans på miljonen att dessa händelser inte hör ihop. Ännu är mycket oklart, men vi (regeringen och SÄPO) vet vad som stod i ”brevet” till TT, de vet också vad den nu döde mannen bar på, de vet också sannolikt mannens identitet. Därefter slår Reinfeldt fast detta.

Reinfeldt poängterade att det som skett är oönskat och oaccepteptabelt. Det är inte något som ett öppet samhälle som Sverige kan acceptera.

Man brukar säga att blir en utsaga löjlig om man vänder på den så är det politiskt snömos. Vänder man på denna utsaga av vår statsminister så blir det inte bara löjligt, det blir värre än så. Statsministern talar till sin befolkning som tydligen är helt intelligensbefriad. Man kan naturligtvis spekulera i vad Reinfeldt i stället skulle ha sagt, men jag har på känn att i situationer som dessa så skulle Göran Persson vida överglänst vår nuvarande statsminister. Vidare säger Reinfeldt så här enligt SvD.

Därför får vi inte heller tvinga fram förhastade slutsatser. Detta eftersom spekulationer knappast är av godo.

Reinfeldt säger också så här:

Människor ska kunna tro på olika gudar eller ingen alls. Man ska kunna leva sida vid sida,

Tydligen så har även vår statsminister dragit vissa slutsatser, som säkert inte är förhastade. Varför dra upp detta om att tro på olika gudar, om man nu inte skall dra förhastade slutsatser? Annars håller jag med statsministern, alla människor får tro på vilken gud de vill. Däremot borde nog inte heligt krig mot den kristna ursprungsbefolkningen rendera asyl i vårt land, där håller jag inte med vår statsminister. Till sist tar vi en utsaga från SVT där Reinfeldt säger följande.

Regeringen kommer att göra många ansträngningar för att få information från säkerhetspolisen och åklagarna.

Är det detta regeringen kommer att ägna sig åt, att försöka få information från SÄPO och åklagarna, jag trodde i min enfald att sådant skedde med automatik i vårt land, och att regeringen kunde lägga energin på själva beslutsfattandet. 


Reinfeldt säger att vi måste ha tålamod med demokratin i vårt land. Vi har tålamod med vår demokrati, det är snarast Reinfeldt själv vi börjar tappa tålamodet med. 

Länk DN

Länk SvD

Länk SVT

Antisemitismen ett till stor del importerat problem

I SvD står det i en artikel att antisemitismen är fortsatt stark i vårt land. Man har tydligen gjort en undersökning bland gymnasieungdomar som visar på att en betydande del av vårt uppväxande släkte hyser odefinierad motvilja mot den judiska befolkningsgruppen i vårt land. Frapperande nog visar samma undersökning att motviljan mot romer och muslimer är betydligt större än motviljan mot den judiska befolkningsgruppen, ett faktum som inte vidare kommenteras av redaktionen. Så här står det i artikeln.

Toleransen mot homosexuella är den högsta av de mätta grupperna, och toleransen har också ökat sedan den senaste undersökningen genomfördes 2003. Attityderna mot romer och muslimer har inte ändrats och runt 40 procent har en negativ uppfattning av romer respektive muslimer och runt 10 procent av alla svarande har en mycket negativ uppfattning av de båda minoriteterna. Däremot går det att säkerställa att attityden mot judar har försämrats och att antisemitismen har ökat: drygt 25 procent av alla svarande har en negativ uppfattning av judar och cirka fem procent en mycket negativ uppfattning.

Undersökningen visar att det finns en betydande motvilja mot den judiska befolkningen i vårt land (även om man måste ta dessa undersökningar med en stor nypa salt). Det står dock inte i vilka skolor denna undersökning genomförts, vilket skulle vara intressant att få veta. När jag växte upp i detta land så var ”antisemitism” ett ord utan innehåll i princip. Antisemitism fanns förmodligen på vissa håll, men var en mycket marginell företeelse. Ingen av alla de klasskamrater eller vuxna jag växte upp med uttalade någonsin något som kan klassificeras som antisemitism. En viss skepsis mot Israel och därmed mot den judiska befolkningsgruppen mötte jag efter avslutad gymnasieskola, då kom denna kritik främst från vänsterhåll. 


Vi har sett otaliga rapporter från Malmö, den kanske mest muslimska av alla våra städer, att trakasserierna och hoten mot den judiska befolkningen kommer från grupper av människor som immigrerat till vårt land. En stor del av den antisemitism vi ser i dagens Sverige är importerad (dock inte all naturligtvis). 


Det parti som oftast pekat på detta förhållande och tagit kraftigast avstånd från judeförföljelserna i Malmö är SD. Det är glasklart var partiet står i denna fråga, ingen normalintelligent människa kan tveka om detta. Ändå skriver Willy Silberstein på Newsmill hur SD:s möjligtvis kan ha spelat en roll i dessa förföljelser. Detta är inget annat än vända på verkligheten fullständigt, det är Reepalu och socialdemokraterna som försökt mörkat förhållandena för judarna i Malmö, inte SD.   


Vi står inför det underliga förhållandet att en del samhällsdebattörer med judisk börd (alt. tro) hätskt debatterar mot SD, samtidigt som detta parti är det som främst kritiserat och belyst förföljelserna av den judiska folkgruppen i Malmö. Det parti som mest och på störst allvar tagit sig ann förföljelserna av judar i Malmö är samtidigt det parti som indirekt och implicit beskylls för att utgöra grogrunden för denna förföljelse av debattörer som Rosenberg, Klein, Silberstein och Aschberg. Dessa samhällsdebattörer blandar ihop korten på ett sätt som borde få alla att reagera. 


SD-Kurirens chefredaktör Tommy Hansson som är änkeman efter en judinna och som nästintill är en fanatisk anhängare av Israel och den judiska folkgruppens intresse har på sin blogg uttryckt stor besvikelse över att namnkunniga journalister och samhällsdebattörer intagit en sådan märklig och ologisk inställning. Paradoxen blir när dessa samhällsdebattörer av judisk börd skall vara politiskt korrekta samtidigt som de skall tillvarata sin folkgrupps intressen. De slår nästan knut på både verkligheten och sig själva för att få pusselbitarna att passa. Det är kanske dags att de som verkligen blir utsatta för denna diskriminering i Malmö tar bladet från munnen och bibringar lite verklighet och sanning i debatten.

Länk SvD

Länk Newsmill

Länk Tommy Hanssons blogg

Sverige halkar efter övriga västvärlden

När det gäller skolresultat av de elever som går i svensk skola så halkar Sverige hela tiden ner i den lista över västliga nationer som vi jämförs med, detta enligt den Pisa-rapport som presenteras vart tredje år. Finland ligger som vanligt i topp, en nation som gått en helt annan väg när de utvecklat sin skola än vad Sverige gjort. Det nya i den senaste Pisa-rapporten är att Sverige också tappat i ”likvärdig skola”, så här står det i Skolverkets rapport om undersökningen.

Sverige har länge lyfts fram som ett av de mest likvärdiga länderna. Men PISA 2009 visar att Sverige även tappat sin topposition när det gäller likvärdighet och numera ligger på en högst genomsnittlig nivå. PISA visar, i jämförelse med andra länder, ökade skillnader mellan hög- och lågpresterande elever och en förstärkt betydelse av elevers socioekonomiska bakgrund. Över tid har även skillnader mellan hög- och lågpresterande skolor ökat.

Nu börjar det fria skolvalet, friskolereformen och den ökande segregeringen i det svenska samhället ge utslag även i skolresultaten. Även kommunreformen där den svenska skolan fick landets kommuner som huvudman har sannolikt gett effekt för en mer ojämlik skola. 


Det som i huvudsak är skillnaden mellan undervisningen i Finland och Sverige är att lärarna har en mycket större auktoritet i vårt grannland, samt att undervisningen måhända är tråkigare och mer krävande där. Finland har satsat på vanlig undervisning medan vi i vårt land experimenterat i det oändliga med olika mer eller mindre flummiga personalbesparande undervisningsreformer. 


I SvD står det i en artikel om regeringens beslut om att införa skolk i terminsbetyget (ej i slutbetyget). Förslaget kritiseras på ett sätt som är typiskt för svensk skolpolitik och som utgör bakgrunden för att vår skola hela tiden halkar ned internationellt. Så här står det i artikeln.

BO Fredrik Malmberg [Skolinspektionen] säger nej till att skolk ska anges i betygen. ”En sådan notering kan undergräva en redan utsatt elevs självkänsla än mer”.

– Det flyttar bara ansvaret för det här misslyckandet från skolan till barnet självt, och försvårar chansen till framtida utveckling.

Skolverket och Skolinspektionen är säkra vänsterbastioner för den numera åldrande 68-generationen. Med ”skolan” menar Malmberg självklart lärarna på den enskilda skolan, inte skolpolitiker, Skolverk eller skolinspektion, alltså den svenska skolpolitiken. Att enskilda lärare skall bära föräldraansvar, politiskt ansvar för en skola stadd i erodering, samt ansvar för enskilda elever ser Malmberg inga problem med tydligen. 


Naturligtvis beror skolk på brister i hemförhållanden eller andra brister i den enskilda elevens situation. Naturligtvis behövs hjälp och stöd till enskilda elever. Dock har situationen i den svenska skolan försämrats med ökande segregation, urholkning av lärarnas auktoritet samt ständiga experiment med undervisningsmetoderna. Det har också varit tabu att poängtera föräldraansvar i svensk skolpolitik. Föräldrarna har setts som ”kunder” i den svenska skolmodellen och kunder trampar man inte på tårna, speciellt inte när dessa kunder dessutom är presumtiva väljare vid nästa val. 

Länk Skolverket

Länk SvD